Just nu sitter vi på båten från Koh Tao till Koh Samui och på Samui väntar sex nätter på Lamai Wanta. Senaste veckan på Koh Tao har vi bott på Villa Sportgarden som är tjejernas judoklubbs ställe. Vår lägenhet hade tre rum och kök. Planen vi hade var att handla så att vi kunde äta frukost hemma men det visade sig svårare än vi trott. Det slutade med att vi hittade en chokladmjölk på tetra som tjejerna gillade medan vi vuxna drack lite juice och åt kex till frukost. Villa Sportgarden ligger ganska högt upp och aningen otillgängligt. Det tar inte mer än tio minuter att promenera ner till stranden men i 35 graders värme är det inte alltid det enklaste. Tjejerna har varit otroligt tappra och varje dag gått upp och ner utan att klaga!
Den strand som ligger närmast heter Mae Had. Den hänger också ihop med mer kända Sairee Beach. Runt Mae Had och Sairee finns det största utbudet av affärer och restauranger och oändligt med dykställen. Koh Tao är känt för sitt utbredda fokus på just dykning och det sägs att vissa ställen inte ens tillåter gäster som inte även bokar dykning. Det är dock inget som helst problem att turista på Koh Tao utan att dyka. Jag har aldrig varit intresserad av dykning men väl här kändes det som att det kanske ändå var dags… Men då kom vårt dygn av otur!
Det började på morgonen när vi hade packat ihop våra saker på Koh Tao Resort för att åka till Villa Sportgarden. Jag skulle bära upp våra väskor till receptionen, slängde upp min stora ryggsäck och kände att något hände på höger sida av ryggen. Tänkte inte så mycket mer på det men blev stelare under dagen. Efter middagen på kvällen gick vi för att handla och jag fick allt svårare att röra mig. Som tur var finns det kvällsöppna massageställen överallt och jag lyckades förklara för en thailändsk kvinna vad som hänt och var jag hade ont. Hon satte igång med massage och jag säger bara SMÄRTA! Hon tryckte, vred, sträckte och mosade mig med armbågarna tills tårarna rann från mig. Solly solly (sorry sorry) Please relax…
Ellen och Hilma hade det rätt så bra under tiden med deras IPods. De spelar så snart de får chansen men just denna kväll gled Ellens IPod ur hennes hand och ner på stengolvet. Glaset sprack och den slutade fungera! Omgång nr två av tårar! Hilma var snabb att erbjuda att de kunde dela på hennes IPod tills Ellens blir lagad.
Jag lyckades ta mig in i en taxi som körde oss hem. Kraschade i soffan och när jag sedan skulle ta mig till sängen kunde jag inte ställa mig rakt. Smärtstillande och sedan gick jag som en ostbåge till sängen.
Nästa dag bestämde jag mig för att röra på mig så mycket som möjligt skulle vara bästa medicinen så jag hängde med ner till stranden. Vi hittade ett mysigt ställe med solstolar och glass så Jessica och barnen gick in för att beställa något. På väg in tar Jessica ett kliv på en avsats av sand som ger vika och i fallet krossar hon en glaslykta med sin arm. Små glasbitar satt nu fast i armen och blodet rann. Allmän uppståndelse på restaurangen och en kvinna därifrån tog med Jessica till en närliggande klinik för omplåstring. Omgång nr tre av tårar!
Nu har det gått snart en vecka sedan olyckorna på Koh Tao och vi börjar alla repa oss. Min rygg har fått ytterligare massage och jag klarade väskbärandet idag utan större problem. Jessicas arm rengör vi dagligen och håller såret omplåstrat för att undvika infektioner. Ellens IPod är dock fortfarande obrukbar och vi hoppas att den går att laga när vi kommer hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar