Kul utan kulinariska ögonblick

Jag hade planerat att väcka barnen med luciasång imorse, men jag glömde det. Så, när vi alla hade vaknat och låg och pratade om vad som väntade under dagen kom vi på att det var lucia. Jag berättade då att jag glömde väcka dem med skönsång. "Inga problem" sa Hilma. "Du kan sjunga nu istället". Sagt och gjort. Jag svepte in mig i en sarong, satte på mig en solhatt och tog ett chipsrör som ljus. Sjöng den klassiska luciasången, flickan och kråkan (?), en jazzig sockerbagare och så sjöng och dansade vi tillsammans till pepparkakssången. En rätt så bra luciamorgon faktiskt.

Jag har försökt få ut tjejerna på strandpromenad några dagar. Men, intresset för det har varit ganska svalt. De har liksom hittat på en massa annat för att komma undan. Igår kväll sa jag att de måååååste följa mig nästa dag. Så, efter frukost tog vi oss ut mot stranden för att påbörja vår promenad. Vi hade siktet inställt mot ett ställe där jag sett fina stenar och snäckor. De flaggade röd flagg vid havet för vinden var rätt stark och vågorna stora. Solen sken det var riktigt skönt att gå längs vattenbrynet och få fötterna sköljda av vattnet som rusade in. Hilma tyckte det var spännande och ville gå närmare vattnet än vad som var tillåtet, Ellen var mer avvaktande och höll sig längre ifrån.

När vi hade gått en stund såg vi ett vitt tält på en sandkulle och något som låg runt tältet. Det visade sig vara ett gäng kameler som väntade på att få promenera med turister i det ökenlika landskapet. Såklart något som tjejerna ville. De fick tillsammans rida på en kamel, 14-åriga Abu, som transporterats över till Boavista från Senegal. Vi hade gjort upp om en 20 minuters ritt men jag tror Aleo, killen som ansvarade för kamelerna, gick närmare en timme med dem. Roligt för tjejerna och tufft för mig att skutta runt i sanden bredvid. Men, all träning är bra träning!

Maten här på hotellet börjar stå oss alla tre upp i halsen. Vi hade rätt höga förväntningar innan vi kom och hotellet är inte i närheten att tangera en enda förväntan. Jag kan ärligen inte komma på en enda sak som smakar särskilt bra. Det finns några olika restauranger att välja bland, fast oavsett vilken man väljer så är det samma mat. Samma vita fisk, samma överstekta färska tonfisk, samma överkokta pasta, samma brysselkål etc. Igår när vi hamnade på den asiatiska restaurangen var tjejerna superladdade att inta sushi som utlovats skulle finnas. Och, visst fanns det. Att sen laxen var rökt, riset alldeles för sött och sojan för tjock (och söt) var inget de hade väntat sig, så de blev ganska besvikna. Men, vi gav restaurangen ett nytt försök ikväll igen. När man nu visste vad som väntade blev smakerna någorlunda bättre.

Kort sagt vågar jag påstå att Riu Karamboa inte bjuder på några kulinariska moments. Men, trots massor av mat och massor av folk som äter så håller personalen det rent och snyggt!