Kuala Lumpur - Resan börjar

Snart bär det av mot Malaysia

Väskorna är packade och förväntningarna är höga inför sommarens resa till Malaysia.

Qatar airways kommer att ta oss till Kuala Lumpur där vi ska stanna några dagar innan vi beger oss med bil och båt mot Palau Tioman.

Viktigast i packningen - böcker i olika format och av olika slag.

På återhörande!

Dykning på Korsika och Sardinien

Nästan på dagen ett år efter att jag tog mitt dykcertifikat på Koh Phangan var det dags för dyk igen. Denna gång i betydligt kallare vatten och med betydligt mindre liv under ytan. Inför resan har jag varit lite nervös över dykningen. Jag kände mig osäker på om jag skulle komma ihåg allt och hur det skulle vara att dyka med en större grupp i ett turisttätt Frankrike jämfört med att ha en egen instruktör i Thailand.

Vändningen kom när jag någon vecka innan avresa berättade för några vänner om mina dyk i Thailand. Det gav mig en chans att upptäcka hur mycket jag faktiskt kom ihåg! På flyget till Nice läste jag också igenom PADI Open Water Manual för att friska upp minnet ytterligare.

Jag kan lugnt säga att ALLT var annorlunda jämfört med mina tidigare erfarenheter från Thailand! Istället för att åka ut med en dykarbåt och där göra upprepade dyk startade vi från stranden och vadade ut till en gummibåt med all utrustning. Istället för trevliga instruktörer med perfekt engelska var det ganska ointresserade dito som knappt kunde ett ord engelska. Istället för 33 grader i vattnet, kort 3mm våtdräkt var det 21 grader i vattnet och 6mm full suit (alltså långa ben, långa ärmar och huva). Istället för att se ett stim med barracudor var det en (1).

Mitt första dyk på semestern gjorde jag på Diving Calvi A Piaghia i Calvi på Korsika. Jag hade bokat en "Guided scuba diver without equipment", alltså ett dyk med en instruktör och all utrustning. En äldre kvinna var min Master och det visade sig att jag var hennes enda Padawan för dagen. Det kändes otroligt skönt och visade sig senare också vara väldigt bra! Båtturen till dykplatsen, Saint François, var väldigt kort och väl framme fick jag göra en "backwards flop" för att komma i vattnet. En "backwards flop är när när man sitter på kanten av båten med all utrustning och ramlar baklänges.

Jag kan inte säga att jag fick panik när jag kom i vattnet men jag hade garanterat högre puls än maxpulen jag hade på Stockholm Marathon! Jag fick känslan av att det var tungt att andas och kände mig osäker på att jag hade kollat utrustningen ordentligt. Jag simmade till ankarlinan och försökte andras lugnt för att lugna ner mig. Efter någon minut kom min guide ner i vattnet och simmade fram till mig. Hon frågade om allt var okej och jag bad om ytterligare några minuter.

 - Are you stressed?
 - Yes, a little bit.

Antagligen ett understatement av mig med tanke på mina uppspärrade ögon och korta andetag. Min guide agerade väldigt proffsigt och lät mig bara vara utan frågor eller tips. Det tog inte lång stund innan det kändes mycket bättre och jag var redo att stiga ner. Dyket var helt okej men så klart inte att jämföra med att dyka vid Sail Rock utanför Koh Phangan. På eftermiddagen gjorde jag ytterligare ett dyk till samma plats. Den gången såg vi en bläckfisk som var ca 60 cm och en staty föreställande Jungfru Maria på 22 meters djup (fast vi dök så klart bara till 18 eftersom att jag har Open Water).

Dykcentret ligger på stranden...

...med utsikt mot Calvi

Diving Calvi A Piaghja

Dive Buddy och guide nr 2 

Dykningen på Sardinien var relativt lik den på Korsika men denna gång med en guide som bara pratade italienska. Vi var fem dykare i den grupp han ansvarade för och det kändes rätt skönt att tidigare ha avklarat ett par dyk på Korsika. Mannen var ca 70 år, kunde som sagt inte engelska och använde helt andra tecken än vad jag lärt mig på PADI. Som djupast var vi på 22 meter trots att jag som sagt bara har certifikat för 18 meter.

Allt som allt är jag mycket nöjd med att ha gjort dyk denna sommar! Det var väldigt skönt att få avklara de första dyket efter att ha tagit dykcertifikatet. Har hört om så många som tar certet och sedan aldrig dyker igen. Nu vet jag att jag kommer att dyka många fler gånger fler framöver!

Dive Crew Park Asinara, Sardinien



Från Calvi via Bonifacio till Sardinien

Calvi är en vacker och mysig plats som vi alla är glada över att ha besökt. Men, just denna vecka bjöd staden inte på det bästa semestervädret utan det var alldeles för svalt för vårt tycke. Anledningen till det var de starka vindar som följde dagen med regn. Vindarna var ordentligt friska och tanken att komma upp från ett relativt kallt bad till den enorma blåsten gjorde att vi, eller i alla fall jag, stannande uppe på land största delen av tiden.

Såklart fortsatte vi att följa både Tysklands och Hollands framfart i fotbolls-VM. Vi hittade en restaurang som visade matchen på en liten TV vilket gladde oss enormt då vårt Ryanair-boende inte hade TV på rummet. Vi besökte det vackra castellet på höjden som erbjöd fantastiska vyer, vi gick i hamnen och spanade på de enorma lyx-yachterna och drömde oss bort, vi fortsatte att motionera längs den vidunderliga kustlinjen, vi arbetade på att inte blåsa bort, vi funderade över alla strandpartyn med alla ungdomar (och förstod efter ett tag att det berodde på "Calvi on the rocks" - en sorts Piteå dansar och ler) och en av oss gjorde sina två första dyk i europeiskt vatten.

Efter fyra dagar i Calvi tog vi oss sedan med hyrbil till Bonifacio, Korsikas sydligaste stad. Det var en fin körning där vi fick skåda mer vacker natur. Korsika är en storslagen ö! Vi trodde vi skulle hinna med en lunch i den beryktat mysiga staden innan det var dags att hoppa på färjan över till Sardinien. Vi insåg dock att vi endast skulle hinna med en snabb smörgås på ett ovänligt café alldeles invid färjeterminalen medan Björn lämnade hyrbilen i tid. När han väl kom tillbaka gick jag och tjejerna på lite Bonifacio-spotting. Än var det ju en stund kvar innan färjan skulle komma. Ett sms senare fick jag och tjejerna reda på att färjan inte alls skulle gå - det var alldeles för stormigt och hade så varit under flera dagar. Trots att vi beklagat oss över de starka vindarna hade vi inte haft en tanke på att detta skulle innebära besvärligheter för vår resa över till semesterns slutdestination.

Ingen på båtbolaget kunde såklart svara på när båten skulle gå. Då Bonifacio är en väldigt liten stad, och färjan hade varit inställd länge, så skyndade vi för att hitta ett boende. Vi fann ett dubbelrum vid hamnen relativt snabbt så vi fick smuggla in barnen. Det gick utmärkt! Vi gladdes åt en extrakväll i Bonifacio: tog oss med ett minitåg upp till gamla staden, åt mat på ett äkta turisthak vid hamnen och strosade på lugnt och skönt. Just lugnt och skönt har varit vår semestermelodi, trots viss stress över om och när vi skulle ta oss till Sardinien.

Hamnen i Calvi

Haute Ville i Bonifacio

Ellen på stormiga färjan till Sardinien

Dags för Korsika

Vi var alla redo för Korsika efter en skön vecka i Menton. Via tåg till Nice, promenad till hamnen och en fyra timmars båtresa kom vi fram till Ile Rousse på Korsika. Väl där tog vi ett gulligt litet tåg längs efter kusten mot Calvi där vi hade bokat boende. Tågresan gav oss fina vyer och visade upp strandpartyn på stranden i Calvi.

  

På färjan från Nice

I väntan på tåget till Calvi

 

 

Motel Les Pins ligger en liten bit utanför själva stadskärnan till Calvi men inte längre bort än en skön promenad på en bred och fin trottoar med härlig havsvy som inte är fy skam.  Själva boendet däremot är….. som att komma till ett Ryanair-hotell. Hyfsat pris men allt extra (som handdukar, sänglakan, frukost etc) kostar extra och standarden är minst sagt enkel. Lite som Ryanairs plastförsedda flygplansstolar. Rummet, som visserligen är rymligt med en stor och trevlig terrass, luktar gammal stuga (mögel) och toan är precis lagom stor så att Björn får in sina knän när han ska stänga dörren.

Nåväl – vi har det bra. Nu inväntar vi bara lite sol och att regndropparna som dagen till ära visat sig ska försvinna illa kvickt.

 

Motel Les Pins

Kvällspromenad i Calvi

 

Calvi

Det här läser vi just nu...

Dagar i Menton i korthet

Saker vi gjort:

• Motionerat på morgnarna.
• Ätit spartansk frukost bestående av sockriga rostade saker till barnen och någon äggvariant till de vuxna.
• Tagit med solstolar ner till någon av stränderna – den ena med storstenar och massa sköna vågor som lillasyster föredragit. Den andra bestående av mer grus/sand och har en kiosk med espresso som de vuxna uppskattat. Där finns även trampoliner som tjejerna gärna hoppat på någon vända.
• Ätit pasta hemma i lägenheten till lunch och galetter eller pasta (igen!) till middag.
• Sett VM-fotboll och hejat på Tyskland och Holland.
• Läst böcker och spelat kortspel.
• Ätit glass.

Saker vi pratat om:

• VM-fotboll och vart vi ska se matcherna.
• Att Menton måste var stället på jorden där flest minihundar finns.
• Mat (som vanligt).
• Glass.
• Hur fint vi bott och hur lagom avstånd vi haft till allt.
• Det franska språket och vad som betyder vad och hur olika saker uttalas.

 

Saker vi inte pratat om, men kanske funderat på:

• Vad alla våra olika böcker handlat om.
• Alla små hundbajskorvar som låg överallt i varenda gathörn.
• Att topless och stringbadtrosor/tangabadbyxor verkade vara på modet (igen?).

Vanilla Café i Menton

Hej då Menton!

Springa från Menton till Monaco

För att lyckas med mitt mål, att springa Stockholm Ultra 50 km den 9 augusti, är nyckeln att jag kan fortsätta träna under semestern. Först veckan är nu avklarad och det har gått mycket bra. Två pass i Menton och Roquebrune-Cap-Martin på drygt en mil samt ett längre pass som slutade på drygt 21 km. Inför resan sökte jag en del på nätet på om det skulle vara möjligt att springa från Menton till Monaco men det var svårt att hitta någon säker källa. På kartan är den kortaste vägen från lägenheten till casinot i Monte Carlo 8,7 km. Jag räknade med att det skulle bli längre än så eftersom att vägen jag skulle springa går runt Roquebrune-Cap-Martin. I fall det skulle bli för långt eller för jobbigt hade jag pengar med för att kunna ta tåget hem!

De första fyra kilometerna är lätta. Man springer efter stranden i Menton och upp mot Roquebrune-Cap-Martin. En bit efter det att stranden tar slut tar även den lätta delen av turen slut. Flack asfaltslöpning tas över av trappor upp och trappor ner längs Les Promenad de Corbusier. Den delen är säkert tre kilometer lång. Fördelen är att vyerna är fantastiska!

 Väl framme vid gränsen till Monaco var det första gången som jag sprungit från ett land till ett annat!

Målet var att springa till Casinot i Monte Carlo. Jag kom fram 8.45 och då var det inte många lyxbilar på plats. 

Istället för att spendera pengarna på en tågbiljett köpte jag en falska vatten, fyllde på mitt vätskebälte och sprang hem. Totalt blev det 21,1 km och Menton-Monaco Half Marathon var genomförd!